Nu har det varit mycket trevligt på gång!
Vid drygt fyra månaders ålder, 18 oktober, hade vi första valpträffen hemma hos Marie och Tobbe i Kårsta! Kul också att träffa de valpar jag inte sett sedan leveransen vid 8 veckors ålder.
Det var bara de långväga, Norge-Bob, Östersunds-Shaq och Gotlands-Gozzi, som denna gång av förklarliga skäl inte fanns på plats!
Vi gick ner till en härligt öppet fält där vi umgicks och också tränade lite tillsammans

Inkallningar övades på olika sätt, både en och en men även med en ökad svårighet att springa, passera igenom den övriga gruppen, vilket alla klarade kalas! Att gå i koppel är inte alldeles så lätt när det finns jämnåriga kullsyskon runt omkring som man hellre vill busa med, så det behövde övas förstås!

Att träna på att ha bra kontakt med sin valp, dvs att få valpen uppmärksam på vad matte eller husse vill är nog så viktigt, så vi övade på diverse olika sätt för att få valparna att söka ögonkontakt för att få bekräftelse på vad som gäller härnäst!

Att kunna ordet nej och förstå att det innebär att avbryta det man just håller på med eller just vill börja göra är en av de viktigaste sakerna vi måste lära våra valpar.
Här tog jag fram en liten tallrik med goda korvbitar som ställdes på marken. Efter att valparna fått nys om vilken läckerhet som där fanns skulle vi passera på olika sätt utan att någon korvbit försvann på vägen! En inte alldeles så lätt uppgift för dessa glupska individer men övning ger färdighet!

Innan vi avslutade utomhuspasset så skulle jag ha en liten genomgång inför den stundande valputställningen.

Jag gick igenom i vilken tågordning allt sker när man ska visa hund i utställningsringen och demonstrerade hur man på ett ganska enkelt sätt, med hjälp av gott godis förstås, kan få valparna att stå på ett fint sätt.

Sen fick alla springa runt i en fyrkant för at träna på att få till ett bra steg, både på sig själv och den fyrbenta! Därefter övades på att ställa upp valparna så jag kunde gå runt och leka domare och känna igenom dem som en domare gör. Kunde också ge tips på hur man får valpen att stå still och hindra den att hoppa upp och slicka domaren i ansiktet hela tiden vilket kan bli jobbigt i längden med ett stort gäng glada Flatvalpar.

Vädrets makter stod oss bi men utifall att det skulle regna hade värdfolket dukat upp med bord och stolar i garaget. Vi grillade vår medhavda korv som vi sen kunde sitta och avnjuta under tak. Valparna fick också leka med varandra en stund och då var det inte lätt att hålla ordning på vem som var vem, lika varann är dom minsann!

Kakan och två av hennes kullsyskon går nu tillsammans på en valpkurs. En utbildning som, trots namnet inte är en utbildning för valpar, utan i första hand vänder sig till oss ägare så att vi i vår tur kan lära våra valpar hur att bete sig!
Också jättebra komma ut med de små och öva på saker i främmande miljö och på platser där det finns störande moment som inte finns hemma. Det som fungerar bra hemma blir till något helt annat när man är ute på andra håll. Och det är ju till stor del för det vi tränar så vi kan ta med vår hund överallt.
Vi som bor på landet behöver åka till ställen där det är mycket folk, hundar och bilar i rörelse och vice versa för de som bor i tätort!
När Gittan kom upp från Gotland så var turligt nog ett av tillfällena på valpkursen dagen innan utställningen och då kunde Gozzi med matte också vara med!

På den stora valputställningen 8 november i Enköpings ridhus var sex av basketbollstjärnorna på plats, jättekul!
Det kryllade av valpar av olika de slag, långhår, korthår, enfärgade, prickiga, stora, små och med massor av folk och underbara dofter från sågspånen i ridhuset var det klart försvårande för de små att fokusera på vad man egentligen hade där att göra.
Men alla var så duktiga på att visa sina fina valpar, tre befanns också extra fina och fick HP, alltså utmärkelsen Hederspris. Bosse vann sin klass, där kom Gozzi trea och Tinna slog syster Kakan! Som grädde på moset så fick Bosse med sig en gigantisk rosett hem, han blev BIM, alltså Bäst i Motsatt Kön, bra jobbat Lisa!
Tyvärr var ljuset i ridhuset inte tillräckligt bra för våra digitalkameror, så endast två suddiga bilder visade att vi faktiskt var där!