Årets tredje Tour de Gotland!
Avdelningens WT (Working Test) innebar förberedelse/test inför årets FM (Flatmästerskap)!

I mitten av juli var det åter dags att packa väskan för att ta färjan över till Gotland!

Förutom ett som vanligt trevligt besök och umgänge med Gittan så var det var dags för Gotlands årliga WT.
Jag var inbjuden att döma Nkl (Nybörjarklassen) och eftersom jag anmält Kakan och Smulan i Ökl (Öppen klassen) så var det enligt reglementet helt ok att döma en klass som man själv inte startar i.

Starterna blev lite av en förberedelse för deltagandet i Flatmästerskapet som var ett par veckor senare. Blev lite av en koll på hur läget var – träning är en sak - start i skarpt läge är en helt annan sak.

Att få starta Kakan (Sh. Alley Oop) var speciellt roligt då det för hennes del de två föregående åren på ön av olika anledningar hade strulat med att få till en start.

Och hur gick det då!?

Kakan som aldrig i hela sitt liv (varken på träning eller på prov) skulle få för sig att lyfta på rumpan inför en arbetsuppgift innan tillåtelse ges hade nu åsikten att på en station där en vit dummie kastades mycket lågt och snabbt nu innan matte hängde med i svängarna behövde hämtas hem - Suck!
På Flatmästerskapet startades hon i Vkl (Veteranklass, hundar över nio år) och fick med sig trevliga poäng längs hela vägen, ingen station med nolla och någon högpoängare också! Hon skötte sig bra!

Smulan (Sh. Della Street) jobbade sig på Gotlands WT igenom alla stationer (är alltid fem) på ett skapligt sätt, inga fullpoängare men det hade nog blivit en sådan på femte och sista om inte domaren hade haft en bra hörsel (fast publiken som stod nära bakom inget alls hörde) där ett litet, litet tunt pip vid igångsättningen på jobbet hördes och satte stopp för poäng överhuvudtaget.
På Flatmästerskapet startades hon i Ökl, som vanligt suverän markör, snabbare in med apporterna än ut (även på vatten) vilket ser trevligt ut men som vanligt, mest beroende på mattes brist på tid och engagemang vad gäller träning så när det gällde att lyssna så förstås ”Kan bäst själv”.

Och tyvärr fanns som vanligt ingen Paparazzi som kunde föreviga några situationer på starterna.

Men också som vanligt hann Gittan och jag med lite avslappnande stunder och gjorde besök tillsammans med hundarna till öppna havet. Och de bryr sig ju i alla fall inte ett dugg om det blir bra eller noll poäng, de har roligt ändå och får känna sig viktiga när där för deras skull finns funktionärer och skyttar.

Och inget kan göra dem så lyckliga som vatten, bara, bara vatten!!

Nu har ju även annat startat som gör dem mer än överlyckliga!

Andjakterna kom igång 21 augusti och radarparet Kakan och Smulan är med sin erfarenhet och inställning/viltfinnarförmåga helt ovärderliga på alla jakter, både under skyttet men också på eftersök när skyttet är över. Kexet (Straight Flush Strawberry Kiss) gör stor nytta genom att agera stöthund (får gå på eftersök också), lillhunden Muffins (Decorous Sherlock’s Solero) får avvakta än så länge med att vara med. Har emellanåt dagen efter fått röja i vassarna tillsammans med någon av de äldre och har en och annan gång hittat fågel som på ett bra sätt kommer in, förhoppningsvis sker framöver en utveckling för henne.