Inför höstens jakter – lite uppvärmning på olika sätt!

En solig och varm dag träffades vi alla apportörer tillsammans med killarna i jaktlaget för att tillsammans ha en trivseldag.
Vi delade upp oss två och två i lag, en från jaktlaget tillsammans med en från apportörerna.
Grabbarna (märkligt att det oftast är på det sättet!?) men faktiskt också en tjej fick i uppgift att skjuta på en liten måltavla utformad som ett vildsvin och när det hördes ett klart och tydligt ”pling” för träff så fick lagkamraten skicka ut sin hund på ett utlagt sök på tre dummies. Skytten fick chans på tre skott och det fanns även chans att få in tre dummies, dock tidsbegränsat sök, hunden fick inte hålla på hur länge som helst.
Varken att träffa måltavlan som var väldigt liten eller att få in mer än någon enstaka dummie visade sig vara knepigt – uppmuntrande ord övergick mer och mer till psykande raljerande sådana!


Söket var upplagt så att hunden först måste passera en liten äng innan den kom in i skogen med kuperad terräng – där en kulle ställde till det för många då en dummie låg precis tätt bakom, luftfickan gjorde det svårt att få upp vittringen!
Efteråt blev det en härlig grillfest för oss alla. Och som sig bör så var det förstås en tävling, och med fina priser.


Inför stundande jaktsäsong fanns mycket för jaktlaget att ta itu med - bryggor samt flera skyttevärn behövde rustas upp.


Och alla vi apportörer gick som vanligt och dammsög alla strandkanter för att plocka bort allt skräp som under ett år hade samlats där på grund av tanklösa, dumma människor som bara kastar/lämnar ölburkar, glasflaskor (som då tyvärr förstås kastats och gått i kras) och annat smått och gott som man inte trodde var möjligt att hitta. Många stora, svart sopsäckar fylldes med allehanda bråte och kördes till tippen.

I början av säsongen så är viken fylld med näckrosor, oerhört tufft för hundarna att plöja igenom och att med båt och motor ta sig fram är nästan ogörligt, näckrosorna fastnar hela tiden i motorn. Man skulle kunna tro att det är bättre att ro men det är samma sak där, årorna fastnar i näckrosorna.

Här gäller det också att ha starka, tuffa hundar som inte ge upp i första taget.


Förutom många flottar med grönt nät som utgör skyttevärn så finns långt ut i viken en särskilt byggd hundförarflotte. Jättebra då hunden där tillsammans med matte eller husse har god uppsikt på vad som sker och också kan ha kontakt med båten som ligger längre ut.
Under städdagen renoverades hundförarflotten av apportörerna, många brädor saknades, inte bra att ha en massa hål på ”golvet”, också skaderisk för hundarna som gärna snabbt kastar sig vattnet och då kan fastna.