Två smådeckare har haft framgång på WT!

Debuten på Working Test för två ”smådeckare” gjordes med den äran!
SSRK/Gotland arrangerade för andra året i rad ett WT. Denna gång hade antalet anmälda ökat till det dubbla, om avdelningen mäktar med arrangemangen fortsättningsvis lär anmälningssiffrorna nog öka vartefter!
Ön är ju inte stor, varken till arealen mått mätt, eller det lilla antal entusiastiska människor som ska ro saker och ting i land - inkluderar både utställningar, jaktprov, viltspår, kurser och WT! Och självklart, samtidigt som de arrangerar prov hemmavid, så vill de ha möjlighet att kunna starta själva.
Det gör att de själva måste styra upp provupplägget, döma på stationerna samt även få möjlighet starta hund i en klass som de själva inte dömer, för det tillåter nämligen inte reglerna!
Många fastlänningar fanns på plats, en del har via släkt anknytning till ön och är nere på somrarna för lite rekreation och vad kan då inte vara bättre än att samtidigt passa på att starta på ett WT!
Vi ramlade som vanligt in hos Gittan och Roland, denna gång inte mitt i natten utan vid en mera kristlig tid på dagen!
Mycket hanns med på de få dagar vi denna gång besökte ön! Förstås långpromenader med hundarna i härlig, karg kalkrik natur. Självklart obligatorisk vandring innanför stadsmurarna. En snabbvisit hos Birgitta och Bernt, som bytt Roslagens famn mot en gård i Slite. Lite dummie träning med våra fyrfota inför WT samt njutning det Torndalska köket och slutligen start på Working Test för flera av oss!
Charlotte, som ju numera är fastboende på ön, hade anmält Blaise (Sh.Modesty Blaise) i Nkl och Heléne, med sommarboende på ön (hennes mamma stammar därifrån) hade likaså anmält Tassa (Sh. Miss Marple).
Då arrangörerna fick pussla för att få allt att gå ihop.
Ökl - och Ekl hundarna fick starta före lunchuppehållet och efter lunchen den största klassen Nkl. På så sätt kunde jag, i och med att jag själv startade Norpan i Ekl och Kakan i Ökl, följa starterna för båda två och det blev sannerligen en fröjd för ögat!


Charlotte och Blaise genomförde alla moment på ett mycket förtjänstfullt sätt. Premiären innebar höga 78 poäng och de placerade sig på en mycket hedrande sjunde plats i det stora startfältet! Inte illa på debuten för en ettåring minsann!

Heléne och Tassa var i i sin premiärstart minsann inte särskilt långt efter syster Blaise! Deras prestationer innebar fina 65 poäng som därmed blev en nionde placering – imponerande!
Förutom att döma på förmiddagen så fick Gittan också möjlighet att starta Gozzi (Sh. Give And Go) i samma klass som det två yngre halvsyskonen i deckarkullen! Han visade som vanligt på mycket bra jobb ute i markerna men hade stundtals egna lösningar på saker och ting, både i början och i slutet av uppdragen. Det avgjorde denna gång dagens poäng.

Goda vännerna och träningskompisarna Vivi och Lasse hade också tagit tillfället i akt att hänga med till ön, Dels för vårt gemensamma besök hos vännerna Birgitta och Bernt i Slite, dels för att hälsa på en valpköpare och förstås också för att passa på att starta i Nkl!
Och det var ju tur det! Vivi och Zack gjorde en finfin debut, hade otur på en ruta med noll poäng annars hade de varit i topp! Lasse med lilla snabba Dimma gick som tåget, snabbt ut, snabbt in med allt, fick skyhöga 94 poäng och via ett finalpass med de tre bästa så lyckades de där klättra en placering - kom tvåa totalt i nybörjarklassen, så jättekul!

Smulans debut fick vänta, fick istället imponeras av syskonen som visade framfötterna!!
För övrigt så är det bara att inse att träning är färskvara.
Mamma Norpan har sedan sitt J-Championat på senhösten 2011 inte tränats någonting alls i apporteringens ädla konst. Förra året gick helt åt till valpkullen och dess omsorg och sen på hösten gällde apporteringsuppdragen på alla jakter och där är ju arbetet, i alla fall på andjakterna, i princip fritt och efter eget huvud - allt skall ju in så fort och så effektivt som möjligt! Och där är hon den arbetsmaskin som är tryggt att ha vid sidan!
Den uppenbara insikten blev alltså att det inte bara går att starta från samma punkt där träningen befanns sig senast, alltså för två hela år sedan! Hon fick dock känna sig viktig igen, hade säkert kul och jag tror hon uppskattade dagen mer än matte!

Men som tur är fanns en hund till att plocka fram ur bilen, Kakan (Sh. Alley Oop) var redo! Dagen fick, för egen del, i och med det ett trevligt avslut!
Trots två ouppmärksamma markeringar från hennes sida, där lite hjälp blev nödvändigt, så höll hon en bra ”lägsta” nivå. Poängen blev hög och räckte till en fin, tredje placering i Ökl!