Årets första syskonträff!

 

Liksom alla lökväxter som sträcker upp sina blad ovan jord på våren så är vi tvåbenta också benägna att komma ut i vårsolen - framförallt det återvändande ljuset inspirerar till träffar, att umgås och förstås komma igång på riktigt med lite hundträning!
I början av april träffades vi hemma hos Marie och Tobbe för att få en liten avstämning om hur statusen för träningen ligger efter vinteruppehåll, hur ringrostigheten skulle lysa igenom.


På vägen dit värmde vi upp med någon enkel övning. Att jobba med fotgående, först i kön lägger ut en synlig dummie för egen hund, alla går vidare och siste man/kvinna ropar stopp – och då skickas första hund att hämta.
Att passera alla på ut och inväg är nyttigt och också viktigt för de som finns i ledet att ha kontroll på sin egen fyrbenta vän.

Hästhagen, för dagen utan innehåll av dessa fyrbenta varelser, lämpar sig mycket väl för både enkla och svårare övningar. Viktigt är också att var och en tar ansvar, känner efter på vilken nivå träningsstatusen för egen del kan befinna sig efter vintervilan.
Kastade markeringar/utlagda dummies i olika terräng, uppförsbacke/nerförsbacke - dolda nedslag/dolda kast med synligt nedslag – varierande terräng, olika avstånd……..allt detta möjligt tack vare…


Det är skönt att emellan varven vara lite bakom det som sker, enbart titta på och ta det lugnt - det hör också till!


Britt-Marie är med i gänget med sitt lilla nyförvärv.


Denna gång var det Kakans (Sh. Alley Oop) tur att få lufta sig – förstås till förtret för lillasyster Smulan (Sh. Della Street) som inte alls kunde förstå att hon får vänta till nästa gång! Livet är bra orättvist!


Efter ett par timmar utomhus i lite kylslagen aprilluft, dock med uppehållsväder, fick vi ett bra kvitto på vad vintervilan inneburit.
Den nakna sanningen blev glasklar, ibland gick det fort men fel, stundtals fort och mycket rätt (tur!?) nej då - ibland fanns timingen på rätt plats i rätt tid – och kors, då funkar det mesta!
Det uppenbara är givetvis att träning är färskvara, oavsett det och en viss ringrostighet så trivdes alla - särskilt våra fyrbenta vänner som fick utlopp för funktionen som de är avsedda för att göra/kunna – dvs. To Retrieve, att hämta och bära.
Underbart att se deras lyckliga attityd, oavsett om vissa brister i finliret märktes ibland så inte störs dom av sådana bagateller - det är vi som måste ha/få insikten att inte kräva något som vi inte lärt dem och absolut inte efter en så lång paus i träningen! Det gäller att lugnt och metodiskt plocka fram, bit för bit, det som satt före vintervilan!
Och vi tvåbenta hade lyckan att efteråt kunna bänka oss i det Hammarströmska köket, få ta del av husmors skicklighet och få njuta av den fantastiskt goda lasagnen som bjöds!
Stort tack till Marie och Tobbe!