Årets sista andjakt och en hundpromenad med tjugo retrievers!

Det växlande vädret i november/december har bjudit på många plusgrader men också emellanåt rejält med minusgrader. Det har gjort att isen lagt sig på flera ställen och därmed omöjliggjort andjakter på vissa såtar. Det går absolut inte att riskera hundarnas liv, inte heller våra om vi skulle behöva göra en spontan räddningsinsats.
Men på vissa smådammar där det hela tiden går att ha uppsikt på hundarna och det på ungefär halva dammen finns öppet vatten ända in till kanten så har där hela tiden kunnat genomföras jakter.
Det är intressant att se hur kloka hundarna är, de lär sig vartefter hur de skall bete sig. Trots egen fyrhjulsdrift så är det halkigt även för dem och skall man stöta änder som är uppe på isen så är det inte lätt att stanna i tid och då plurrar man, men efter det hänt på det sättet ett antal gånger så bromsas det i tid. Att hämta änder i vattnet innebär dock aldrig något problem, då plurras det gärna.
Två dagar före nyårsafton fick hundarna göra skäl för brödfödan på årets sista andjakt. Det är fantastiskt att se hur de tillsammans med andra hundar energiskt och metodiskt gemensamt jobbar för att både apportera och stöta. För en gångs skull uppehållsväder, skönt utan att själv bli blöt kunna få på hundarna täcken, sköta om dem innan de i varm bil får vila medan hela gänget, skyttar och hundförare går in och fikar och pratar och redan ser fram emot nästa säsong.
Paparazzi fanns inte på plats denna gång!

Annan trevlig hundaktivitet fanns också på tapeten strax före nyåret.
Träningsgänget träffades hemma hos Sofi, vid en eld kase välkomnades vi med glögg på gårdsplanen. Gänget utökades också med goda vännerna som flyttat till Gotland och som under juldagarna varit uppe på fastlandet.
Förutom den värmande glöggen så var det bara att njuta av den fantastiska utsikten hemma hos Sofi.

Så gick vi iväg på promenad med alla hundarna, inledningsvis kopplade en kort bit för att passera närmsta gården men sedan fick alla fritt spelrum!
Det tog en stund innan alla tjugo hundarna hade fått koll på vilka individer som var med, jätteintressant att studera hur alla möten gick till.
Men när det handlar om retrievers så ordnar allt upp sig på en gång även om någon möjligen lite hastigt har något att säga till någon annan individ.


I slutet på skogspromenaden skulle vi förstås försöka få med alla på ett och samma foto – fjorton Labradorer, en Wachtel och fem Flatcoats!
Borde vara lätt, de flesta/alla är jakttränade fast givetvis på lite olika nivåer. Men det visade sig bli en inte helt lätt uppgift, särskilt för de yngsta som var med. Muffins hade precis i dagarna blivit sex månader men klarade faktiskt detta bra!


Efter promenaden fick vi inne hos Sofi åter ta del av den fina utsikten och där njuta av en god lunch, bl.a. med egen plockad svamp, jättegott!
Nu ser vi fram emot nästa års promenad med samma gäng vid samma tid!