Årets enda Tour de Gotlandt!

Detta år har sannerligen inte liknat något annat!
I maj var det meningen att jag för första gången skulle åka till Gotland för att beskriva på en FB-R (Funktionsbeskrivning Retriever).
Men då hade Coronapandemin slagit till med stor kraft och ingen fastlänning var välkommen till ön – det vara stränga reseresektioner, inte bara vad gäller till och från ön, utan i hela landet.
Under en lång period gällde att man inte fick färdas mer än ca två timmar hemifrån. Med bil kommer man på bra vägar med två timmars körning en ganska lång sträcka, det går att tillryggalägga ungefär 10 mil i timmen.
Den rekommendationen/restriktionen från FHM var lite luddig/svårtydd!
I Stockholm kan dock kan en resa i storstaden från Söder till Norr om man färdas med buss, Tunnelbana, kanske byte av färdmedel vid något tillfälle göra så att man inte kommit särskilt många km. Att köra bil samma sträcka i rusningstrafik med följd att sitta fast i långa köer så kommer man vad gäller antal kilometer inte heller särskilt långt.
Lite gick väl luften ur en – att fortsätta träna utan att kunna starta på WT (B-prov för någon av de mina är inte aktuellt nu) och som brukligt är jag ju även på Ön på deras WT i juli men nu skrinlades den planen.

Innebar i förlängningen att jag inte heller på sommaren kunde åka ner för att traditionellt starta på öns WT. Å andra sidan i och med viruset så hade all luft försvunnit så ingen egentlig träning hade fortsatt planenligt.

Bodde som vanligt hos Gittan och övriga kamrater träffade vi hela tiden utomhus.
Vi hann förstås också med lite strövtåg i Visby, något som alltid måste hinnas med. Även ett besök på en Tapas restaurang en kväll innanför murarna, väl värt besöket.

Det blev också lite apporteringsträning!




Förstås var vi flera som träffades ute i markerna, jätteroligt att åter få träffas.
Gittan och Night, samt även Tina med sin Puli, skulle en av kvällarna starta på en inofficiell Nose Work tävling. Kul att vara med och titta på upplägget och hur hundarna klarade uppgiften. Det var först gången jag såg det i verklighet!


Och gamlingarna, helsyskonen Kakan (Sherlock’s Alley Oop) och Gozzi (Sherlock’s Give And Go) for som vanligt i högt tempo omkring på promenaderna. Det märks inte ett dugg att de är 11,5 år gamla.
Kakan har ju också på alla höstens jakter som vanligt fått jobba och där har inte heller märkts någon skillnad i ork och kraft. Och viljan har det aldrig någonsin varit något fel på! Många gånger uppväger under jakterna även erfarenhet och ett metodiskt arbete gentemot yngre förmågor
Det är så härligt att se att de får bli äldre, att lägga sig till med vanor eller kanske till och med ovanor.
Som exempelvis att dressera matte att emellanåt gå till skåpet där det finns tugg ben och kex – märkligt det där att matte också faller till föga!